Julia,

Egentligen skulle det varit en kort liten tematräning och sedan en runda på stan för att sätta upp affischer. Istället åkte vi lite tåg! Mest stod tåget stilla..
Först var det sådär fem sex minuter försent från norrköping,
sen fick vi vänta på mötande tåg. Då var vi kanske tjugo minuter sena.
När klockan var halv och vi egentligen skulle varit framme var vi ungefär halv vägs till kimstad.
Sedan stog vi stilla ganska länge.
Och så sa de i högtalarna att vi har pratat med de som vet något om tåg urspårningen längre fram, och att vi får åka om fem minuter.
Efter en kvart ropade de ut att vi skulle vända tillbaka till norrköping,
där ersättningsbussar skulle finnas.
Ella och jag bestämde oss för att skita i Linköping.
Det skulle bli onödigt sent annars.
En flicka som måste varit sådär tio år satt och grät.
När vi klev av gick hon förvirrat runt på stationen med tårar i hela ansiktet.
Tillslut vågade Ella gå fram och fråga vart hon skulle.
Till Linköping. Hon hade påsar med julklappar i händerna.
Så vi följde henne bort till busshållplatserna och stod med henne och väntade.
Precis när bussen kom och hon skulle kliva på
kommer hon på att hennes dygnskort inte fungerar längre.
Det var ju inget problem, eftersom hon betalat då hon klev på tåget,
men hon såg så ledsen och rädd ut.
Jag blir så irriterad på att vuxna inte tar han om ett ensamt, gråtande, barn.
De skulle för sjutton med samma buss.
Men istället för att hjälpa henne tränger de sig före.
Iallafall så såg vi till att hon kom med rätt buss till linköping,
hon satt och vinkade och gjorde tummen upp.

Trots att vi inte kom till Liköping var det en ganska trevlig eftermiddag,
tack vare Ella (: