Julia,

Idag var jag sen när jag skulle träffa Sara. Igen.
Jag har tänkt på det, att jag alltid är sen när jag ska träffa henne.
Men bara när det är Sara som står på schemat, annars är jag inte sen ofta.
Det kan kanske tolkas som att jag inte riktigt bryr mig om att hon står och väntar.
Eller så ser man det så att jag litar på henne,
vet att hon står kvar och väntar, även om jag är tjugo minuter försenad.
Att hon inte blir sur och struntar i mig.
Det kan också ha att göra med att hon också brukar vara några minuter sen.

Men i vilket fall så är hon den enda jag kan tänka mig som gång efter gång står ut med att jag kommer sent. Bara ler och säger att det är okej när jag stressat kommer och säger förlåt. Hon vet att jag kommer och jag vet att hon väntar.
Vi funkar rätt fint ihop, minsann.