Jag hade nästan glömt. Förträngt.

Nu är du inte nära mig längre.
Nu är du bland is och kyla. Din värme når mig inte.
Jag hoppas du får det underbart.
Att allt får vara sådär roligt som det skulle vara.
Jag tänker på dig. Väntar. För jag tror du förstår mig.

Hejdå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0