Det var värt alltihopa, köande, pengar, bråk. Det var fint.



imorgon, eller när jag orkar, ska jag skriva något fint och lägga upp fler av mina suddiga och ganska fula bilder på Håkan.
Håkan. Håkan!
Underbart.

Jag undrar just varför tårarna rinner, varför jag inte får lov att vara lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0