Julia,

igår kväll när jag åkte hem från träningen såg jag något
som gjorde mig rätt fundersam och väldigt ledsen.
snett framför mig satt det fem flickor.
först la jag bara märke till en av dem.
jag tyckte det glittrade till under hennes ena öga.
nästa gång jag tittar åt hennes håll är kinderna strimmiga
utav tårar färgade av svart smink.
hennes vän brevid kramar henne försiktigt
hon fortsätter stirra rakt fram med tårarna rinnande.
en ganska plågad ljud kom ur henne när hon kollar mot de som sitter en liten bit bakom.
där sitter tre flickor till.
två på sårvagnens säten och en på golvet mellan dem.
de gråter de också.
alla har de kinder färgade av tårarna.
de kramar varandra.
plötsligt reser sig flickan jag först la märke till och går till de andra.
ensam sitter en flicka snett framför mig.
då börjar också hennes tårar rinna.
hon torkar sig med baksidan av handen på kinderna och under näsan.
sedan går hon också till de andra.
sedan sitter de tysta och gråter tills de ska gå av.
då tar de varandras händer och kliver ostadigt ut i kylan.

min första tanke var bara hur ful världen kan vara.
någonting gjorde dessa fem flickor väldigt väldigt ledsna.
så ledsna att de inte kunde hålla tårarna borta,
även om de satt på en spårvagn där man annars inte får sticka ut.
fast sen blev jag avundssjuk.
de hade varanda åtminstone.
de var alla ledsna, allihopa grät, men de hade varandras kramar.
det kommer man långt på.
och jag vet inte alls varför de grät,
men de gjorde stort intryck på mig.
jag funderade länge på dem.
jag undrar om jag skulle våga gråta så.
jag tror det. men bara om jag hade en vän med.
annars skulle jag få en känsla av att allt var ännu mer patetiskt.
jag vet inte. jag yrar nu.
och jag har ingen poäng med det här inlägget.
mer än att ja.. ibland är världen ful och orättvis.
ibland får man inte alls som man vill.
men som jag och en vän precis konstaterade;
om allt var fint hela tiden skulle man inte uppskatta det lika mycket.
(jo, det vet alla redan om. men jag tror man glömmer det ibland.)

och ja. somsagt. inlägget var poänglöst.
och ganska fult skulle jag vilja påstå.