saknad.
Jag sitter och håller på men foton. Hela golvet är fult av avklippta bitar,
pennor, klister och buntar med bilder.
Plötsligt höll jag i en bild av den finaste vän jag någonsin kommer få.
Ester.
Hade hon varit människa hade hon varit precis som jag.
Hon var så väldigt lik mig på alla sätt och vis.
Och något vackrare än min katt, som trots att hon var långt från
katt-unge-stadiet fortfarande var så liten, kommer jag nog aldrig finna.
Jag älskade varje stund. Och bara för henne lägger jag upp det här.
Och för hennes dotter Siri, som just nu slickar mig på mitt vänsta lillfinger.
Får jag någonsin en dotter ska hon heta Ester. För jag glömmer aldrig.
Kommentarer
Trackback