Julia,

du är så fin.
underbara vackra du.
din blick,
den långa, långa kramen.
orden som får mig att må bra.
jag vet att jag gör dig orolig.
men du vet att det ordnar sig.
du vet precis som jag att det blivit såhär förut.

det bästa av allt är att du alltid ser mig.
det bästa som finns är att känna dig se mig,
rakt in. 
verkligen känner och förstår.
utan att ignorera eller förtränga.
du ser,
visar att du finns här.

du blir mindre du också,
men du klarar det.
för du vill,
för du gör det inte frivilligt.
jag förstår ditt hat mot sjukhus,
men jag vet att du klarar det också.
jag vet att du inte vill det här,
att du inte rår för vad som händer i din kropp.
du kämpar lika mycket som jag,
men åt andra hållet.
jag kanske tycker synd om mig själv,
men det är sant att jag har längre väg än du.
du har inte sjunkit så lågt som jag.
jag vill inte vara den som drar dig ner.
jag vill hålla dig kvar där långt uppe,
uppe bland molnen där du kan vinka till gud.
hälsa från mig.
det värmer hela mig att se dig så lycklig.


jag kan inte förklara det i ord.
det är bara en miljon känslor.
jag blir ledsen och arg,
för jag vill inte tro på det du säger.
jag vill inte se att det här tar på dig med,
jag vill inte bryta ner dig också.
jag blir så glad och stark,
för du får mig att tro att jag kan.
för att jag vet att du aldrig lämnar mig sida,
att du aldrig sviker och förvinner iväg.
jag vågar hoppas,
jag vågar tro.
du finns här tills jag är redo att stå själv igen.