Julia,

dansen går inget vidare just nu, va.
det ska det bli ändring på..
så fort min kropp börjar fungera,
slutar bli så trött av varje steg jag tar.

mathildas koreografi är vacker.
det känns dumt att förstöra med ovigheter och klumpeduns.
men ja.. jag har fortfarande några veckor på mig.
jag lovar.
jag ska fixa det.

jag tror jag ska sova nu.
försöka förtänga alla fula ord jag fick höra.
och alla dumheter jag gjort.
så jag kan vakna imorgon,
utan att känna panik över att det blev en dag till.

det kommer bli så fint, så fint.
och imorgon ska jag vara en ambitiös bloggare,
vänta ni bara.
håll ut.

och om ni inte vågar lita på att jag står upp igen,
ja, då tror jag inte heller på det.
det är ni som hjälper mig förstå.
det kanske är som en groda utan ben, trots allt.