Julia,

jag satt så fint på jazzen i skolan
och på streeten fick jag se att vi hade vikarie,
vilket fick lektionen att vara meningslöst slitande på mina ben,
så jag vände hem igen.
egentligen borde jag ta till vara på tiden och verkligen få till
en fin redovisning till imorgon,
men istället funderar jag på om jag vill ha en ny blogg.
en lite mer offentlig och ja.. inte lika personlig.
men, det känns nog lite jobbigt.
jag tror att jag ska lägga mig och läsa den där boken,
den som jag har läst så många gånger att den bokstavligen börjar falla isär.

sedan ska jag måla en enorm blomlåda,
för det har pappa bett mig om, och han betalar rätt bra, tycker jag.
femtio kronor per låda och målning (det är två lådor) och de ska målas (minst) två gånger.
den ena är färdig (vilket betyder hundra kronor) och den andra har en målning kvar.
så för er som orkar bry er har jag snart fått ihop tvåhundra,
dem ska jag spara till i sommar, eftersom jag inte har fått något jobb.
men tänk att jag hoppas fortfarande på min moster och morbror,
som kanske kan se till att sticka åt mig något arbete,
så jag kan få mig några extra kronor.
håll era tummar för mig.
Kanske kan jag lura på pappa att lådorna behöver målas tre gånger,
så får jag hundra kronor till? vore det fult?
ja. men, han har ju pengarna..
jag förstår inte varför han bara inte kan ge mig dem.
och ursäkta om jag låter bortskämd eller dryg. det är inte så.
men vet ni vad två hästar kostar i månaden?
det är en hel del, vill jag lova.
och det betalade mina kära föräldrar utan att blinka när min syster bad om det.
och så måste jag arbeta av min skuld när jag inte hade råd att köpa skor själv.
men, tänk för att sådant är livet.
och tänk för att jag blir fattig och tjock av godis,
men jag köper och äter det ändå!
och kläder får jag inte heller nog av, även om jag har mer än jag egentligen skulle behöva.
för jag orkar inte med alla krav, en del får man fuska med.
och ja, jag skrev precis det.
att man får fuska men kraven.
det ni.