A thousand miles
Jag blir så himla förbaskad.
För jag hatar mens och jag vill inte börja skolan.
Jag vill träffa mina finaste men jag vill inte läsa matte b.
Och jag vill inte få stress-ont-i-magen hela hösten, vintern.
Igen.
Och jag vill inte ha sådana förbaskade ben,
för jag vill också ut och springa och ta tid och bli bättre.
Jag har inte ens köpt några nya löpardojjor,
för jag är för rädd för vad mina ben ska säga.
Tänk om de skriker sådär igen.
Fast däremot så vill vill vill jag träffa vakraste Lovisa Perman igen.
Tänk fy bubblan vad jag saknar henne när hon bor så långt bort.
Snart ska jag säga "välkommen tillbaka!" till henne,
och så ska jag kanske kunna få en kram varenda morgon igen.
Man blir lite varmare i magen om vintern när man får en god-morgon-kram
av Lovisa med P på slutet.
Och så vill jag förundras över Johanna som har ett eftersnamn som börjar på A igen,
bara för att hon är så stark jämt, och inte klagar så förbaskat som jag gör.
Och Josefin Hedå, för att hon står ut med mitt klagande.
Och för att hon för jämnan får låna ut en slant åt mig,
och för att den här hösten kanske det blir lite ändring på det.
Och jag vill träffa Julia Tegnebo, som jag träffar för lite.
Och resten av klassen som förut utgjorde dansettan.
Men som i höst blir en tvåa istället. (Hjälp vad ni är bäst. Jag tycker om er, allesammans.)
Danstvåan. 2d.
Och visst sjutton tar vi oss igenom vinter och matte b,
med eller utan skrikande ben.
Bara, att antingen blir det jättesvårt, eller så blir det bara lite kämpigt.
Men den här gången är jag förberedd,
för jag har lärt mig massor.
Så den här gången kommer jag äta massor till frukost,
ha knästrumpor och bättre skor,
planera på rätt sätt, på logiskt vis,
äta mycket lunch och lite godis,
alltid ha med vatten i väskan,
ta hand om mina vänner som jag kanske kan bättre nu,
skaffa p-piller,
spara lite på pengarna när jag inte köper kläder jämt,
inte äta glass varje tisdag, utan kanske på en onsdag eller söndag ibland
(fast inte för ofta, såklart),
och chips äter man inte heller mer än en gång på fem dagar,
se lite munter ut på lektionerna,
se upp för magvärk,
permanenta håret när jag är trött på dess färg och inte när jag gillar den,
äta mellanmål,
börja tycka om banan igen (för det mättar bättre än äpple),
kissa i skolan (annars dör jag lite innan jag hinner hem till toan jag inte är rädd för),
använda vantar,
ha trippelt med strumpbyxor när det blir många minus,
inte glömma deo,
le lite offtare och skratta mycket, fast lite tystare.
För jag hatar mens och jag vill inte börja skolan.
Jag vill träffa mina finaste men jag vill inte läsa matte b.
Och jag vill inte få stress-ont-i-magen hela hösten, vintern.
Igen.
Och jag vill inte ha sådana förbaskade ben,
för jag vill också ut och springa och ta tid och bli bättre.
Jag har inte ens köpt några nya löpardojjor,
för jag är för rädd för vad mina ben ska säga.
Tänk om de skriker sådär igen.
Fast däremot så vill vill vill jag träffa vakraste Lovisa Perman igen.
Tänk fy bubblan vad jag saknar henne när hon bor så långt bort.
Snart ska jag säga "välkommen tillbaka!" till henne,
och så ska jag kanske kunna få en kram varenda morgon igen.
Man blir lite varmare i magen om vintern när man får en god-morgon-kram
av Lovisa med P på slutet.
Och så vill jag förundras över Johanna som har ett eftersnamn som börjar på A igen,
bara för att hon är så stark jämt, och inte klagar så förbaskat som jag gör.
Och Josefin Hedå, för att hon står ut med mitt klagande.
Och för att hon för jämnan får låna ut en slant åt mig,
och för att den här hösten kanske det blir lite ändring på det.
Och jag vill träffa Julia Tegnebo, som jag träffar för lite.
Och resten av klassen som förut utgjorde dansettan.
Men som i höst blir en tvåa istället. (Hjälp vad ni är bäst. Jag tycker om er, allesammans.)
Danstvåan. 2d.
Och visst sjutton tar vi oss igenom vinter och matte b,
med eller utan skrikande ben.
Bara, att antingen blir det jättesvårt, eller så blir det bara lite kämpigt.
Men den här gången är jag förberedd,
för jag har lärt mig massor.
Så den här gången kommer jag äta massor till frukost,
ha knästrumpor och bättre skor,
planera på rätt sätt, på logiskt vis,
äta mycket lunch och lite godis,
alltid ha med vatten i väskan,
ta hand om mina vänner som jag kanske kan bättre nu,
skaffa p-piller,
spara lite på pengarna när jag inte köper kläder jämt,
inte äta glass varje tisdag, utan kanske på en onsdag eller söndag ibland
(fast inte för ofta, såklart),
och chips äter man inte heller mer än en gång på fem dagar,
se lite munter ut på lektionerna,
se upp för magvärk,
permanenta håret när jag är trött på dess färg och inte när jag gillar den,
äta mellanmål,
börja tycka om banan igen (för det mättar bättre än äpple),
kissa i skolan (annars dör jag lite innan jag hinner hem till toan jag inte är rädd för),
använda vantar,
ha trippelt med strumpbyxor när det blir många minus,
inte glömma deo,
le lite offtare och skratta mycket, fast lite tystare.
Kommentarer
Postat av: lovisa
var dig själv.
hösten/vintern klarar vi tillsammans.
mysiga thé kvällar i min lägenhet. eller i ditt rum.
kram!
Postat av: Johanna
julia du är för fin. saknar dig min vän!
Trackback