De i utkanten älskade.
De hukande som ber om ursäkt för sig själva med skygga blickar
och med ständigt spända axlar,
de som hela tiden är beredda att backa och säga:
förlåt att jag finns!
Eller de som är högljudda,
som skämtar och gör allt för att passa in,
men desperationen lyser igenom och det breds ingen plats vid bordet.
och med ständigt spända axlar,
de som hela tiden är beredda att backa och säga:
förlåt att jag finns!
Eller de som är högljudda,
som skämtar och gör allt för att passa in,
men desperationen lyser igenom och det breds ingen plats vid bordet.
Kommentarer
Trackback
