Julia,

Först var det Elin, det berörde mig inte.
Sen Tina.
Senast Mathilda.
Jag tror jag vänjer mig vid det nya ganska snabbt ändå.
Men det är svårt att komma dit och gå därifrån,
utan den där varma kramen.
Det är svårt när något fint försvinner bort.
Jag lovade mig själv att det inte skulle bli så som förra gången.
Det blev lite så.
Jag lovade mig själv att jag inte skulle höra av mig mer.
Det gjorde jag.
Men jag fick ett svar.
Jag vågade inte trycka på knappen och prata med dig,
men jag fick ett svar.
Ett meddelande i röstbrevlådan.
Ett meddelande med ursäkter och ord som gjorde mig lite gladare.
Men jag saknar det så mycket iallafall.
Jag saknar dig.

"Du är bra! Åh, fint att hon hörde av sig till sist ändå.
Du klarar saker, även utan henne, och andra....."


Och jag reser mig upp igen.
För sista gången. (igen..?)