Det går mot ljusare tider.
När jag gick in i badrummet och såg att en chockrosa plastblomma på hårnål (som min syster snodde ifrån mig en gång i tiden..) hade trillat ut ur sitt skåp kom jag att tänka på en sak. Att jag inte är gjord för vinter. Jag fryser ihjäl medans alla säger att det är väldigt varmt inne hos mig. Och jag blir ganska tråkig på vintern. När jag väl träffar någon tvingar jag antingen in dem på en fik, eller så sitter vi i någons rum och pratar. Kanske dricker te. Men inte något mer spännande än så. Jag är inte på humör för så mycket annat. Om det bara blir lite varmare och snön försvinner så ska jag bli roligare. För vem vill inte sitta i grönt gräs under gröna träd och dricka kall jordgubbssaft med sugrör? Vem tycker inte om att vandra runt i solen och titta på folk? Vem tycker inte om att vara ute hela dagen utan att frysa tårna av sig? Ha picknick? Bada? Sola? Barfotadans i gräs, på grus, varm asfalt? Och till och med jag, som aldrig någonsin cyklar tycker det är mysigt att cykla sådär planlöst en varm kväll när allt tycks skimra i guld. Sitta ute och läsa, inte kunna bestämma sig för om skuggan eller solen är skönast. Knalla runt i blommiga klänningar med solblekt hår. Sommarlov.
Lite frihet. Ja, minsann, jag mår allt bättre på sommaren.
Åh, förstår du vilken sommarkänsla du just gav mig?
Åh...