Julia,

ikväll spelar min fina pojkvän på kulturkammaren.
jag liksom sviker honom och ligger hemma i sängen.
huvudvärken som jag skulle kunna bota med en ipren får vara kvar.
jag får inte riktigt gå dit.
klockan skulle visa på för mycket när jag kom hem.
bråk är inget jag vill försöka starta nu,
jag har tillräckligt att tjaffsa om med mig själv.
därför kapitulerar jag.
och liksom sviker på något vis.
men jag tänker på honom. på dig.
han vet nog att jag skulle velat vara där.

och jag är så fruktansvärt... åh.
fånig!
vilket liv va.
jag har ingenting att vara ledsen över.
ingenting att må dåligt för.
men fan för förnuft och vettiga tankar.
och är inte glad på en enda fläck ikväll.
men visst får man vara på dåligt humör ibland?
jag är ju glad igen senast på måndag,
så det måste ju vara okej..