Julia,

Var inne och läste på häggs blogg.
Han hade tatt upp varför flickor har så dåligt självförtroende.
Det fick mig att tänka lite.
För det är ju så, många unga flickor har väldigt dåligt självförtroende.
Han (hägg) tänkte att det kanske berodde på killar.
Kanske känner vi att vi inte duger?
Jag tror mer att flickor ofta påverkar varandra ganska negativt.
Man "ska" vara bättre/sötare/snyggare/smalare/värre än alla andra.
Det kan man inte vara.
Måste man det?
Och visst har samhället i sig sin del i det hela.
Krav och ideal som finns överallt.
Men.. har det inte lite mer med oss själva att göra?
Våra egna krav?
Det är ingen som säger till mig att
"Julia, du har en väldigt stor rumpa. Borde du inte träna lite mer?"
eller
"Men du, Julia.. Är du inte väldigt ovig?"
(okej.. det sista HAR faktiskt hänt. men hon var nog inte helt seriös..)
Poängen är väl att man själv tror att andra tänker saker om en,
tror att alla man möter tänker "hjälp vilken enorm rumpa".
När det faktiskt visat sig att många uppskattar rumpor som inte är platta.
Hänger ni med?
Jag tycker illa om min rumpa,
och då tar jag för givet att alla andra också gör det.
Och inte behöver det vara rumpan man tycker det är fel på.
Det kändes bara som ett ganska enkelt exempel.

Alltså. Jag har stor rumpa. Och jag är ovig.
Otränad. Inte värst söt. Lite korkad.
Ganska egoistisk och självupptagen.
Sur. Och lat.
Men, borde det vara saker som sådär riktigt stör mig?
Egentligen. Skulle inte min vardag vara lättare om jag tänkte mer positivt?
Ignorerade allt det där som jag inte tycker om med mig själv.
Om jag kunde känna att nej,
Josefin här brevid mig stör sig inte på att jag har finnar i hela nyllet.
Eller att, nej.. Johanna ljuger inte när hon säger att hon tycker att jag ser bra ut.
Eller när Malte påstår att det inte alls är fel på min rumpa.

Om man släppte lite av kraven,
om man bara levde lite istället.
Det skulle nog vara roligare då.
Saker som nu är omöjliga skulle plötsligt bli enkla.

Men jag vet fortfarande inte varför tankarna finns där.
De är oändligt många fler än det jag tagit upp,
för inlägget handlar ju inte om mina fel och brister.
Det handlar ju om att så många flickor har dåligt självförtroende.
Borde det inte gå att göra något åt det?
Kan inte forskare fokusera på att på människan att må bra,
istället för att göra underliga saker som riskerar att leda till jorden undergång?

Folk mår i allmänhet ganska dåligt.
Mer eller mindre, såklart.
Det är så fel fel fel,
men jag vet inte hur jag ska kunna bryta det.
Jag kan nog inte ensam göra något.
Mer än att vara en vän.
Och det är jag. Det vet ni.