Julia,

Alltså, seriöst.
Det känns som hundra år sedan jag fick en kram!
En sådan där varm kram så man nästan smälter lite i smyg.
En sådan där kram som strålar in lite energi i mig.
En kram med några trivsamma ord viskandes i örat
och näsan i någons hår som luktar fint.
Ja, tur är väl att Malte kommer hem snart,
så jag får krama någon.
Och att jag snart träffar de där vännerna jag nämnde förut,
så jag får krama dem också.
För skitans vad det är hemskt utan kramar.