Everyone I know goes away in the end.

Jag önskar jag hade haft vett att fota Mattias där när han hoppade av studentflaket.
Han såg så lycklig ut,
och var så himla fin i sin röda fluga.
Jag minns liksom honom just så, från de första gångerna då jag träffade honom.
Fast då hade han inte finkläder,
han hade randig t-shirt och ljusa jeans,
men han såg fri och lycklig ut,  
och han var sådär rufsig i håret som man blir av vinden.

Och så önskar jag att man kunde fota värmen i en kram,
så man skulle kunna titta på den och känna det litegranna.
Som imorse, då vart jag så himla tvungen att krama Malte,
bara för att kramar är så fina.

Och jusstä, jag hatar att Alex flyttar till stockholm.
Det slog mig att jag inte kan minnas att jag dansat utan att veta vem han är.
Jo förstårs, de där allra första åren när jag dunsade omkring
visste jag såklart inte om honom.
Men han har alltid varit bäst,
och det är hans fel att jag går på FU i Linköping.
Han har alltid varit sådär så man bara måste titta på honom när han dansar.
Jag har bara mött två personer som har den effekten på mig,
Tina och Alex.
Han kommer bli något stort den pojken, det kommer han.

Kommentarer
Postat av: alex

:)

2009-06-14 @ 00:30:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0