Jag vet en vän, hon är lika mörkrädd som jag. Men, vi borde väl kunna få det bra?

Jag saknar välbekanta dofter av välbekanta vänner.
Jag saknar barfota fötter mot golv.
Jag saknar det för långa håret jag bett dig klippa.
Jag saknar orden.
Jag saknar léendena.
Jag saknar skratten.
Jag saknar hur du svarar så rätt.
Jag saknar skämten jag aldrig förstod.
Jag saknar morgnar på tåget.
Jag saknar trötta suckar.
Jag saknar dina frågetecken.
Jag saknar tandborstövningar.
Jag saknar din blick.

Men mest av allt saknar jag kramarna.
En av alla de saker som är så fint med vänner.
Mest av allt saknar jag kramarna.
Och er allihop, såklart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0