långt borta, så väldigt nära. mitt i bland det, utanför. upp, upp, upp, och så ner igen.



ska jag låta kroppen bestämma?
ska jag låta den gå sin egen väg?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0