Julia,

Det finns inte mycket att ge när man är sjuk.
Lektionen med Yolanda gick skit.
Käpprätt åt helvete, så att säga.
Tillslut fick jag sätta mig.
Hjärtat slog tusen slag i minuten.
Minst.
Jag kom och tänka på han som dog när han tränade med halsont och förkyldning.
Då gav jag upp.
Men fan för det!

Stora delar av denna dag önskar jag att jag hade sluppit.
Men jag har åtminstone träffat Emelie, som jag inte sett på hundra år.
Och så Malte, som jag saknar mest jämt.
Jag har blivit klar med allt till imorgon,
efter att ha studerat varenda ljus-kort-i-midjan-långärmad-kofta i hela staden.
Jag köpte örhängen också, istället för halsband som jag tänkt mig.

Förhoppningsvis fungerar de där pillrerna som jag fick av min syster lika bra på mig som på henne, för då är jag nästan frisk till på fredag och det skulle vara fint.
När jag orkar ska jag lägga upp lite bildbevis på att Lovisa har varit och hälsat på.
(och så ska jag nog sno några av hennes bilder från frallan, om hon har några...)