Att aldrig bli nöjd.

På min lista står det att jag ska lägga mig nu.
Det är den sista punkten,
och allt är avbockat utom den.
Så jag tänker borsta mina tänder och lägga mig nu,
för då har jag avklarat allt jag var tvungen att göra idag.

Jag har fortfarande inte den kropp jag vill ha,
jag tycker fortfarande inte att jag blir bättre med dansen,
jag kan fortfarande inte riktigt ta hand om mina vänner.
Men vet ni?
På något vis måste jag acceptera att det är sådan
jag blir när jag blir stressad.
Och jag börjar långsamt göra det.
Även om jag fortfarande kämpar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0