Julia,

Det var roligt i kläppen.
Dock är jag ingen stjärna på att åka skidor,
fast det visste jag ju redan innan jag provade.
Kanske förstod också mina vänner hur rädd jag är,
när jag några gånger inte hade långt till tårarna.
Höjdrädsla och enormt tvivel på sig själv är inte att rekomendera
då man ska lära sig åka skidor.
Men jag hade det fint ändå,
och jag åkte massor med gånger, i väldigt enkla backar.
Fast, som jag försökte förklara för Johanna,
jag är nöjd med det.
Jag förstår inte varför man hela tiden måste pressa sig själv till
att utvecklas hela tiden.
Om jag tycker de enkla och inte väldigt branta backarna är roliga,
varför ska jag då tvinga mig själv att göra något som jag finner så obehagligt
att jag helt tappar förtroendet på mig själv och allt runt omkring,
på att jag kommer att komma levande ner för backen?
Nej, vet ni vad.
Jag struntar i att femåringar kör om mig i ilfart.
Har jag inte hela tiden sagt att jag är rädd och dålig?
Jag hade roligt, och det tycker åtminstone jag är huvudsaken.
Så det så.
Skidor och snö har aldrig varit min grej,
och jag kan nog inte tvinga det att bli det heller.
Jag har haft en fin helg med väldigt fina vänner,
och jag trillade inte en endaste gång!