september 2008.

"Ensamhet.
Jag får inte plats.
Tyska skrik i natten.
Rädslan som växer.
Äter upp mig inifrån.
Samtidigt sväller kroppen.
Jag går upp i vikt.
Hör inte hemma någonstans.
Inte när jag är så här.
"

"
Att långsamt försvinna in i mörkret.
Att långsamt kämpa sig mot ljuset.
Att ännu en gång försvinna bort.
Att ensam slåss för något jag inte tror på.
Igen.
Att stå utan stöd när jag faller.
Igen.
Att kämpa utan att någon vet och förstår.
Igen.
"

"Ord kommer aldrig kunna förklara det här.
Så jag tar en paus i dagboksskrivandet nu.
"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0