Julia,

Saker som jag inte tror folk ser håller på att hände.
Jag försöker förändra mig lite.
Lite  mer drastiska saker än att äta jordgubbsglass iställer för päron.
Eller båda ihop.

Jag kan inte fortsätta såhär,
när någons liv hamnar i mina händer,
när jag säger så jävla fel saker,
känner så jävla fel saker,
tänker så jävla fel saker.
När mina föräldrar vill ha mig härifrån,
men tvingar mig att vara kvar.
När jag blir beroende utav folk.

Så jag ger allt jag orkar på varenda danslektion, jag har med mig smörgås och juice till skolan, jag städar mitt rum, jag sparar så många ynka kronor jag bara kan, jag försöker le och skratta, jag försöker vara trevlig, jag försöker säga rätt saker, jag planerar skidresa med vänner, jag simmar fortast på idrotten, jag tvingar mig själv att ta avstånd från de som jag inte borde vara så beroende av, jag umgås med dem jag tycker om, jag hjälper dem jag borde, jag byter gömmställe för dagboken minst en gång om dagen, jag har kvar lösenordet på bloggen fast att jag inte vill, jag kämpar.
Fast att jag inte längre vet för vad jag kämpar så fortsätter jag.
Jag förändrar mig själv.
Någonstans måste man ju börja.

Positiva tankar ska snurra i mitt huvud.
Helgen kommer att bli rolig, och jag ska fota mina fina vänner massor.
För jag tycker så himla mycket om dem (er!) och jag vill minnas allt.
Jag vill sitta och titta på bilderna och skratta åt mig själv i lånade
termobyxor och tjockjacka.
Skratta åt om hur jag trillade om och om igen.

Och saker i allmänhet kommer bli bra,
för snart är det vår.

PUSS.