alla trummor och trumpeter, allt på en och samma gång.

Jag höll andan och tittade bort, men det var du iallafall.
Varför blev jag inte glad?



Fast jag inte sett dig på så länge
tänker jag på dig ibland.
Det var någonting som fastna i mig,
något som aldrig helt försvann.
Fan fan fan, det skulle vart du.
Fan fan fan, det skulle vart du.

Jag sjunger med till Malins variat av "fan fan fan"
och undrar varför jag inte träffat henne på så länge.
Och vad fan fröken jag inte vill nämna namnet på egentligen vill med mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0