Julia,

vi har fått en uppgift av tony i naturkunskapen som jag börjat på när jag ligger här
i min ensamhet och undrar om jag ens var sjuk imorse.

jag skriver om anorexia nervosa.
det är hemskt och väldigt intressant.
för jag vet att jag ser på de här texterna som jag i en del fall redan läst,
på alla de där pro-ana sidorna,
bloggarna, bilderna
med helt andra tankar och känslor än för lite mindre än ett år sedan.
hur jag då ens kunde tycka att pro-ana faktiskt inte alls var sjukt
eller speciellt farligt är riktigt underligt.
anorexia är en sjukdom.
och om man inte får någon vård dör man utav den.
att människor tvingar sig till att pressa sig själva och sina kroppar
till något så fruktansvärt som denna extrema svält är bara sjukt.
jag förstår mig inte på det här.
eller. det kanske är det jag gör, och det kanske är det som får mig att reagera som jag gör.
det är obehagligt.
och ingen är värd att leva så, det borde vara så mycket enklare att få hjälp.
det finns hjälp, men kanske är kraven att få den lite för höga,
vilket leder till att de sjuka måste bli ännu sjukare för att få hjälp att bli friska.
riktigt smart, eller hur?



så, sluta upp nu, kära vän.