den där speciella kramen, men varma ord.

ord som jag hör men ibland inte förstår.
men som gör mig lite säkrare.
ett leende mitt i lektionen,
en blick någon gång ibland.
jag tror att du faktiskt ser mig.
kanske inte lika långt in som jag hoppades,
men jag finns fortfarande i din värld, ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0