Julia,

man tjänar rätt bra som statist, vill jag lova.
och man får prata med (söta) fräkninga tyskar om man har tur,
råkar denne fräknige tysk också gilla blonda flickor så kan man
ha turen att bli flörtad med.
det kan vara lite pinsamt men roligt också,
och då är skrattet de filmar inte fejk,
utan på riktigt.
men de tog ingen hänsyn till att mitt ansikte inte gör sig bra i närbild,
hjälp vad jag skulle vara mitt framför hela tiden.
men ja, jag stog med mitt vinglas och mimade och skrattade utan ljud
istället för att gå i skolan,
och det är så trevligt att få klä sig fint och sminkas,
så det var så himla mycket värt närbilderna
(som kanske klipps bort om man har lite mer tur, liksom)

och det är faktiskt väldigt intressant det där,
att vara med när de spelar in.
för det är så himla genomtänkt och man möter så många människor.
människor som nog aldrig möter igen med som gör lite intryck.
man lär sig mycket,
och när tangodansarna virvlade förbi satte de igång lite tankar.
kanske är det jag, om tjugo år.
kanske är det inte sista gången jag är med i något sådant här.
när man tänker så,
ja, då pirrar det lite i magen och man kan inte låta bli att le.