Jag har fortfarande kvar hubbabubba som jag fick i julklapp.

Idag har varit en hopplös dag.
Eller, temat imorse var bra. Det känns som jag börjar få lite koll.
Fast det stressar ändå sönder mig det där.
På tåget hem var det omöjlig att sova.
Först fick jag trängas med en man som var för stor för att sitta på bara sitt säte och därför inkräktade på mitt, och sedan när han klev av och jag sovit i en minut kom kontrollanterna och sedan, när jag satt mig tillrätta och precis på sekunden ska komma så har tanten bakom mig inte giltig biljett och hon bråkar massor och tillslut tillkallas polis till norrköpings station för att möta upp henne och kontrollanterna när vi kommer fram. Så sen sitter de på platsen brevid mig och "håller koll" på henne, så hon inte ska dra när de kliver av.
Och här hemma är det underligt nu. Tankar som snurrat i mitt huvud till och från i vad som känns som hela mitt liv blir mer och mer verklighet. Kommer kanske att bli åtminstone. Det är konstig fast jag är nog inte så extremt ledsen eller arg eller vad man borde vara och saker löser sig alltid.
Och snart kommer Malte hoppas jag och på onsdagar har jag teve-kväll.
Så jag ska titta på Anna Anka för det är så knäppt så jag inte kan låta bli och sedan är det Andra Avenyn och det är ju så himlans bra.
Imorgon är det nationella prov i engelska. Håll en tumme och en åt Johanna.
(Inte för att jag tror att hon behöver den, men hon är ju så söt)
Förresten. En som är söt!
Lilla rara kära Julia har klämt ur sig ett par väldigt fina kommentarer på sistone.
Först så fick hon "en såndär vänstergitarr" på musiken. (stackarn såg alldeles uppgiven ut, innan hon förstod att hon bara skulle vända på den).
Och sen, sen så på psykologin pratade vi om när man börjar komma i kontakt med döden som barn. "Kanske när ens hamstrar dör" säger Janne. Och Julia ser alldeles förtvivlad ut så vi måste fråga om hon ha haft hamstrar. "näe, men min kompis hade det!".
Åh. Ja. Haha.
Dock blir det inte lika roligt på en blogg och det har vart ett väldigt långt inlägg med massor tråkig text, men skratta lite åt julias min när hamstrarna kom på tal (eller när hon insåg att hon höll sin gitarr uppochner) så blir det bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0