NKPG by night.
Igårkvällen var trevlig. Jag var vrålpepp innan. Fast det tappade jag bort framåt elva. Är liite liite besviken på att många band kändes sådär lite för lika. Crunchy Lockbox Betrayal och Guldhatten har jag ju sett ett antal gånger nu. Då dansade vi såklart såklart som tusan. Kent som tappat takten är förstås fortfarande favoriten. Svenska Björnstamman var bra. Streckgubbar är väl kul tycker Anna (hon skulle dock velat se ansiktena någon gång). The Majority Says var bra. Mycket bättre än jag trott men där började mitt pepp dala. Oh My är inte heller dåliga men då surade jag nästan lite för det vart kallt och malte kramades på fel sätt. Kvällen avslutades med Zakarias som är bra, och som fick mig på bättre humör. Pontiak knallade runt och presenterade band och så. Jag tror han upträdde också, fast då hade jag inte kommit än. (Det var fler band också, förstås, men jag minns inte riktigt sådär. Ett band med en tjej i rosa tunika och så bandet där sebbe spelar trummor och så missade vi nog en del när vi var och åt.) När vi trillade hem runt ett var jag trött. Och någonstans i Maltes armar somnade jag framåt två och imorse hade vi pusskalas.
