Julia,

gör det ont att förstå att man förlorat en vän.
att det kanske inte alls går att laga igen,
för hon tittar på en som att man vore en liten lort.
och som att allt man säger är nonsens och inte värt något alls.
inte ens värt att lägga ett par sekunder av sin viktiga tid på.
som att allt man hade tillsammans var ingenting alls
fast att man själv trodde att det var hur mycket som helst.
och kanske gör det mer ont för att det var en själv som inte orkade rädda det.
kanske gör det mer ont för att man gjorde sitt bästa och det inte var bra nog.
för när hon tittar, så känner man sig bara som en liten lort.
(fast det får man inte visa, så man ler istället.)