Julia,

Eller så tar jag tre djupa andetag, tänker på att imorgon är det min namnsdag och jag brukar få en liten present av min mamma, tänker på att om bara sådär sexton dagar eller så åker jag och Malte till Ullared, tänker på att snart, om en halvtimma kanske, har jag skrivit klart svenska uppgiften -igen, tänker på att Johanna är så fin, tänker på att det åtminstone inte var det usb-minnet med alla mina sparade bilder på som gick sönder, utan bara det med alla tråkiga skoluppgifter man gör, tänker på att det kanske blir nedförsbacke och vår imorgon eller om tre veckor och att nästa vecka är det lov ändå. Och så kan jag tänka på att jag har världens bästa pojke och på att han ska hjälpa mig med matten (men jag tänker inte på att jag inte fattar detta förbaskade kapitel tre i det avskydda matte b).

Det finns positiva saker och jag ska vara positiv,
men jag är ändå jätteledsen över mitt döda minne, för jag har inte råd att köpa ett nytt.
Jag får fråga pappa om han kan göra något åt saken, ibland kan han laga trasiga saker
och annars kanske han har ett jag kan få låna tills jag har råd att köpa ett,
eller så hjälper han mig få råd kanske. Man får ge det en chans, och tänka lite positivt.
Inte vara så pessimistisk, som Johanna skulle säga. Det sitter i huvudet.

Nej, jag ska tänka på hur varmt det är i maltes säng, och på att det är lov om en vecka. Fyra skoldagar om man vill låta ännu mer positiv. Men det är nog inte min grej, för det är trots allt EU-rollspel på torsdag.